Folkminnen

Uppteckning nummer NM-T412



Titel: Den av indiska fakier ……………

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: S. A. Palén 

Socken/stad: Haverö 

Den av indiska fakier använda trolldomskonsten att förvända syn på folket, en konst, som tidigare varit känd även hos oss, synes nu mera hava råkat i glömska. Om en trollkarl, som kunde den konsten och för många år sedan gjorde Haverö ett besök, berättas:

Moran på Haffra krog var en gumma, som det icke var råligt råka ut för, när hon var på dåligt humör. Den person som skulle stå för hennes svingar, fick allt stå stadigare på benen, än vad som vanligtvis var fallet med gästerna på Krogen. Blev den slagne icke groggy, så höll han åtminstone mun de när närmaste tjugufyra timmarna. Men så hörde också gumman till tungviktsklassen.

Landsvägen från Sundsvall och stora världen slutande på den tiden vid Krog, och alla vägfarande, både folk och fä, skulle vila och vederkvickas där. Då vederkvickelsen mången gång blev i mesta laget, torde nog en stadig hand ha varit behövlig för att hålla ordning och reda samt stifta fred mellan de mer och mindre stridslystna resenärerna. Men den saken kunde gästgivarmor sköta. En gång höll hon dock på att "kola vipp" av pur förskräckelse över sin slagkraft.

Det hade kommit en resenär, som skulle vila på Krog, innan han fortsatte med båt genom haverö till Jämtland. Under tiden slog han sig ned på en stol i köket och började munhuggas med flickorna. Den tidens skämt torde knappast varit lämpligt i våra salonger, och till slut tyckte Krogmor, att det språk mannen förde, icke ens passsade i hennes krog, och utan föregående varning gav gumman honom en "flathand". Men det var icke underligt, att gumman själv med ett "Herre Jessus" gick i däck, där hon blev sittande en lång stund, när hon såg, att slaget haft en så kraftig verkan, att huvudet flugit av mannen och rullat inte bara över hela köksgolvet utan längst in i kammaren, varest det låg det låg och tuggade i "tomme". Bestörtningen blev nog inte mindre, när den huvudlöse själv efter en stund steg upp från stolen och sökte rätt på tillhörighet, och sedan han en stund jonglerat med sitt eget huvud, satte det åter på sin förra plats och efter några vridningar och jämkningar syntes allt åter vara "all right". Och då mannen strax därefter avlägsnade sig utan att betala förtärningen, glömde gumman att kräva på densamma, vilket aldrig förut hade hänt på Krok.


Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: 412


Denna uppteckning tillhör kategorierna:
Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


FORS

MUSEIFÖREMÅL FOTOUTRUSTNING

LÄNSSTYRELSEBYGGNAD

Linfäste

Medalj

Vävprov